Två och en halv timme i stallet hos hästarna är en lisa för själen. Tack och lov för den sena ridtiden 19-20.30! Då är det lugnt och skönt i stallgången, inga barn som stojar och inga föräldrar som tjatar på sina barn.
Utan det är bara vuxna som är fokuserade men avslappnade och som har roligt ihop. Vi är åtta i gruppen men ofta är vi bara 5-6 stycken som dyker upp. Då blir det mer utrymme och större svängrum i ridhuset. När vi är åtta känns det trångt.
Tempoväxlingar och sidvärtsrörelser stod på programmet idag. Mycket jobb men jättekul. Jag har lite svårt att hålla mig tillräckligt upprätt, faller gärna framåt i sadeln och skänklarna hamnar ofta för långt fram. Men jag jobbar på't. Fick en annan häst idag jämfört med sist och till och med sidvärtsrörelserna satt som de skulle, nästan i alla fall. Framdelsvändningarna blev sådär men helt ok för att vara tredje gången.
Det bästa med torsdagarna är ändå stunden efter ridpasset. Att bara få stå och pyssla med hästen, rykta, rykta, klappa och mysa är så avkopplande och skönt att den dagens tidigare stress är som bortblåst. Allt annat i huvudet förträngs och det är bara där och då som finns. Mitt andningshål i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar